Söndag:

 

"Söndag 10/10 2010

Det var tomt med folk idag på staden. Jag är inte förvånad eftersom många av affärerna har stängt. Några ungdomar vill fota mig och som vanligt var det nyfikna barn på gatorna. Idag var det däremot tre stycken som vågade gå fram och skaka hand med mig.

Inne på Dunkers träffade jag på en skara barn som frågade ut mig om vad jag hette och om jag hade snott alla mina klockor som jag hade på mig. Klockorna har jag ju fått och när jag presenterade mitt namn skrattade barnen (tror de var mellan 5-7 år).

Det har varit trevligt att vara i Helsingborg. Nu ger jag mig iväg på nya äventyr. Jag får se vilken stad jag ska besöka nu. Kanske besöker jag min vän Södervärnlingen i Malmö eller så ger jag mig upp och besöker Göteborg. 

Ha det bra allesammans!

Med snälla hälsningar:

 

Dalhemlingen"

 

Lördag:

"Lördag 9/10 2010

Träffade på många nyfikna och glada barn idag. Fick se många leenden och höra många skratt från andra. Blev också en del förklaringar om att "Konst på stan" har varit igång denna veckan. 

En hund som var kopplad vid en lyktstolpe skällde på mig när jag gick förbi. En bit därifrån höll en kvinna en liten lurvig hund i sin famn som jag kunde klappa. Hon tyckte det var kul att jag gick runt i stan eftersom barnen blir glada.

Dagen började bra och slutade tråkig. Det var tre äldre killar som kom springande bakifrån och stoppade mig för att de ville ta ett foto. Huvudet trillade nästan av när de stoppade mig men jag tänkte att det kunde väl gå bra med att låta dem ta ett foto. När de skulle fota andra gången ställde sig en av killarna bakom mig och juckade! Jag slet mig ifrån dem och gick genast därifrån. De talade engelska och jag kunde inte se deras ansikten så bra genom dräkten."

Fredag:

"Fredag 8/10 2010

Idag har det minsann varit en händelserik dag.

En man  på 50-60 års åldern ville göra en high-five med mig. Han tyckte nog att jag såg rolig ut och jag undrade lite om han var berusad.

Senare träffade jag på två unga tjejer som undrade vad jag kunde se. "Genom mina ögon" svarade jag. Jag berättade även för dem att jag är en del av "Konst på stan" som pågår just nu fram till helgen. De upplevde mig som lite knasig och tyckte det var lite roligt.

Vid ett gathörn blev två andra tjejer mycket rädda för mig. Det är hittills de första som har skrikit av rädsla. Jag försökte be lite om förlåtelse och traskade vidare.

Träffade på en kille som filmade mig med sin Iphone och flera småbarnsfamiljer där många av barnen blev blyga när jag kom. En del av dem vågade vinka åt mig.

Vid Konserthuset träffade på två stycken poliser som berättade att de hade sett mig tidigare och undrade vem jag var och vad jag gjorde. Jag berättade för dem att jag var Dalhemlingen och var delaktig i "Konst på stan." De tyckte att jag såg lite skum, men trevlig ut.

Slutet av min promenad träffade jag på ett gäng som firade en möhippa som sålde kramar, pussar och kondomer. De uppmuntrade mig att köpa något men jag hade inga pengar och tackade nej. Tjejerna berättade att de hade sett en efterlysning på mig och ville att jag skulle följa med dem. Det ville jag inte, jag var ju trött och ville hem och vila för dagen."

Torsdag:

Dalhemlingen skriver:

"Torsdag 7/10 2010

 

När jag var ute och gick hade regnet upphört. Det var många småbarnsfamiljer som blev glada av att se mig.

Gick förbi några ungdomar vid en busshållplats och fick höra att någon av dem vill knuffa mig. Jag fortsatte att vandra vidare och lyckligtvis blev jag aldrig knuffad.

En äldre man som tyckte jag hade fina klockor på mig, kom fram till mig och tyckte jag såg riktigt rolig ut och  frågade vad jag hette. "Dalhemlingen" svarade jag. Han skrattade lite och gick vidare.

Jag träffade även på en politiker i Helsingborgs fullmäktige och hon tyckte jag var mycket fin.

Har inte hänt så mycket mer idag. Hoppas på att fredagen och helgen blir fina dagar."

 

 

Tisdag:

"Tisdag 5/10 2010

Det har inte hänt så mycket i stan idag. Många blir glada av att se mig. En familj som var turister vill så gärna fota mig. Mamman i familjen uppmuntrade sina unga barn att ställa sig vid mig. De vågade dock inte detta. Kanske ser jag lite skrämmande ut?

Tror nog att det bara är de små som tycker det. En äldre kille kom fram till mig och sa att jag var "random" och tyckte om mina klockor.

Jag tycker jag bemöts ganska likadant av de som jag träffar. Det blir mycket leenden och jag börjar nog känna mig lite mer som en del av samhället."

Dalhemlingens måndag:

"Måndag 4/10 2010

Det var fler ungdomar ute på gatorna idag. Många är det som skrattar. Några hälsar och det var någon, som på engelska, sa att jag var klockren!  Hörde att någon annan sa att jag var ful! Det var ledsamt och tråkigt att höra.

Det var en man som vågade gå fram till mig och sa att jag hade fina klockor och undrade hur mycket de hade kostat. Jag svarade honom att jag hade fått dem. En kvinna kom fram till mig och ville ta ett foto. Självklart fick hon göra det.

Gick till ICA idag för att panta lite flaskor och köpte sedan en clementin. Råkade skrämma  två medarbetare när jag mötte dem bakom en hylla. Annars så gick det bra och blev väl bemött."

Dalhemlingen utanför Dunkers kulturhus

Dalhemlingen skriver

Dalhemlingen skriver:

"Söndag 3/10 2010

På den tidiga förmiddagen gick jag omkring längs Helsingborgs gator och torg. Det kändes ensamt när jag gick där eftersom det var inte så många ute och nästan alla affärer hade stängt.

Ibland träffade jag några barn som ler åt mig, fast de verkar vara minst lika blyga som jag känner mig. Det var en barn som frågade sin far- eller mormor vem jag var. Hon uppmuntrade sitt barnbarn att gå fram och fråga mig. Denna lilla människa vågade inte och inte jag heller. Det slutade med att vi fick vinka åt varandra. Kanske går jag fram nästa gång och presentera mig om jag nu vill kunna bli mer en del av samhället.

Jag har råkat skrämma en äldre kille idag när vi möttes vid ett gathörn. Det var ju inte riktigt meningen.

Idag gick jag till ICA för att köpa ett rosa band. Kassörskan tittade konstigt på mig när jag gick in i affären. Jag gjorde allt för att se snäll ut och gjorde mitt köp. Hon var hur trevlig som helst. Jag blev glad och kände mig lite som en del av folket."

City

Gratistidningen City Helsingborg har lyckats porträttera Dalhemlingen:

City Helsingborg PDF 1 oktober 2010



.

Dalhemlingen syns i TV-rutan

Regionala nyheter på TV 4 rapporterar om Konst på stan i Helsingborg. Dalhemlingen syns ungefär halvvägs in i programmet.

Dalhemlingen på TV 4



.

Polisen

Lördag 2 oktober, uppdatering:

 

'Glömde även berätta att jag, Dalhemlingen, träffade en hel del poliser. Det var nämligen match mellan HIF och GAIS. Dalhemlingen var lite nyfiken och poliserna kunde inte låta bli att titta och le en smula.'

Kontakt

Dalhemlingen har hört av sig till oss via e-mail, och vi har bestämt oss för att framöver publicera hans berättelser om sin väg genom staden. Den första, skriven idag lördag den 2 oktober 2010, kommer nedan. Vi hoppas på fortsatt kontakt, och ber dessutom allmänheten rapportera in eventuella observationer.


Lördag 2/10 2010

Dalhemlingen tar sina första steg genom Helsingborg. Utanför Dunkers Kulturhus träffar jag på en liten flicka som tittar intresserad och glad på mig samtidigt som hon håller sin mamma hårt i handen. Jag vinkar lite försiktigt och får en vinkande hand tillbaka.

Uppe vid Konsul Perssons plats fanns det en liten folksamling och det hördes ett litet svagt skratt från samlingen. Dalhemlingen vågar inte gå fram och fortsätter gå lite. En glad frisör kommer ut från sin salong och fotar med sin mobil. Dalhemlingen tycker det är helt okej.

Jag träffade på fler familjer med intresserade barn och tittade länge över axeln när de hade gått förbi. Jag satte mig ner på en bänk och vilade en stund. Det blir varmt att gå omkring. Folket som går förbi kan inte låta bli att le och titta.

På olika gator och hörn tittar Dalhemlingen in i ett och annat skyltfönster med konstutställning i och även med kläder och instrument. När jag går förbi caféer, restauranger, frisörsalonger och mindre affärer med stora fönster möts Dalhemlingen av breda leenden.

På Kullagatan tar jag en titt in på BR-leksakers butik för att testa på att vara en stund och se reaktioner. Utanför affären frågar en man mig om jag jobbade inne på BR. Jag svarade lite försiktigt att jag inte gjorde det. När denna mannen även frågade vad jag hade på huvudet tog jag på min lilla hatt och svarade "Du menar min hatt?" Inne på BR träffade jag en liten kille som sträckte fram sin hand och jag sträckte fram min försiktigt och blygt och hälsade lite. Jag gick ut ganska snart. Det är bäst att vara ute. När jag fortsatte gå var det många barn tittar och vuxna som skrattar lite. En spansk familj hälsade på mig "Hola." Jag var blyg nog och vinkade åt dem.

En liten kille ville gärna ha en av mina klockor och frågade hur jag kunde se. Självklart fick han ingen av mina klockor och jag svarade att jag såg genom mina ögon.

Det var kul att se folkets reaktioner. Det blev mest skratt och kommentarer som "Så söt du är!" "Du är så snygg!" Barn frågade oftast sina föräldrar "Vem är det?" "Titta, titta, titta!" Några få kommentarer som jag fick höra var "Ja, han fryser nog inte i den..."